Om alla fåglar flyger - vad är då en sparv med bruten vinge?

Ibland känns livet bara så... konstigt.

Vissa saker känns kaotiska... andra inte ens viktiga.

Jag vet att det finns en massa jag borde jobba undan, och jag vet att det inte kommer ta så lång tid när jag väl gör det, men... ibland är det så svårt att komma igång.

Annat kan jag lägga hur mycket tid på som helst... är kanske dags att börja ruta in dagarna igen...

Jag funderar och filosoferar... men, jag vet inte. Det fattas bara lite lite, men.... räcker det jag har? En burk. En tid. En motivation.

Ett osammanhängande blogginlägg.


Tankarna studsar, och faller aldrig till ro. Jag kanske skulle skaffa mig en tankehåv. Fånga in alla tankarna och sortera in dem där de hör hemma. Reparera tankefackens dörrar. Kanske piffa upp en och annan...


Jag drömde i natt

Jag brukar antagligen drömma... det sägs att alla gör det, och att det sker i flera omgångar varje natt. Hur man nu kan bevisa det, men visst....
Däremot brukar jag aldrig komma ihåg vad jag drömmer.... men i dag vaknade jag, och kom ihåg. JAg sträckte mig efter anteckningsblocket och skrev ner, och därmed var drömmen fäst. Inte bara vid pappret, utan också vid minnet.

Så, vad drömmde jag?


Det var midnatt, och någon ringde på dörren. Erik och jag tittade förbryllat på varandra, för vem ringer väl på dörren vid det dagset på dygnet? Vi bestämde oss i alla fall för att öppna dörren. Utanför står en Skövdespexare (för er som såg Skövdes bidrag till spexSM kan jag tala om att det var han som var den onda affärsmannen). I handen har han i alla fall en liten söt och rosa bukett blommor. Stammande talar han om att buketten är till mig och Erik för att Skövde blev så väl emottagna i Örebro under SM, och att vårat bidrag till deras trivsel var så värdefull för dem, men att Malin fått en mycket större bukett, för hon hade gjort så mycket mer. Typ ordnat hela SMet.

Så vaknade jag, och satte det på pränt... nu när jag läser det kan jag inte låta bli att fundera... jag la faktiskt en del tid på att vara trevlig mot folk från Skövde. Liksom sådana som kom från Göteborg, från Uppsala... ja, ni fattar. Att vara trevlig mot gästerna... men varför drömmer jag att någon vill ge bort blommor? Och... ja... varför? *förvirrad* Jaja... det är väl inte meningen att man ska förstå drömmar. Jag är bara inte van vid att komma ihåg vad jag drömt, så jag känner att det på något sätt borde betyda något. Kanske handlar det om att jag för första gången på mycket, mycket länge vaknade av mig själv, utan att bli väckt av något (typ en väckarklocka). Jag har för mig att jag har läst någonstans att man kommer ihåg drömmar beroende på när och hur man vaknar i förhållande till när man drömde. Det var säkert på samma ställe som jag läste att alla människor drömmer ett flertal gånger per natt.
Jo, jag läser mycket konstigt. Och en del vettigt.

Planen för helgen är i alla fall i stort sett att ta det lungt, men en tur till blomsterlandet ska också hinnas med. Imorgon. Idag tänker jag ta mig tid att krypa ner i badkaret.... mmmmmmmmmmmysigt.




Vad ska man göra?

Hela sanningen?

Sunt förnuft?

Måste man verkligen tänka åt alla andra? Kan de inte tänka själva? Jag vet inte... det är väl den där paniken och ångesten... men seriöst... vad kan vi göra nu? Förutom en viss sak... men den vill jag inte göra där... de kan ju höra vad vi diskuterar, och det vill jag inte. Är det så svårt att förstå? Det är ju bara sunt förnuft. Och dessutom har jag annat för mig. En annan deadline......

Jag vet vad jag vill, och hur jag vill göra det. Men jag vet bara inte hur jag ska förmedla det så att *** förstår.

Är jag en svikare?

För att jag inte kunde?

För att jag inte orkade?

Kanske... jag ville inte svika, men ändå. Jag måste ta hand om mig själv också.











Nästa stopp: Sängen. Jag är helt slut, behöver sova.
Och ja, så här tidigt på kvällen.


Nyare inlägg