Sorgesamt, tomt, men skönt...

Att ta farväl... är en märklig sak. Att ta farväl av något som varit en så stor del av mitt liv... det känns. Inte bara för föreningen, denna underbara plats på jorden och under jorden, utan främst för alla de underbara människor som jag lärt känna där. Detta blogginlägg är främst ett kärleksbrev till Örebrospexet. Jag har lagt många år, många timmar, massor av kärlek och andra känslor. Jag har levt och andats spex. Och jag har älskat det. Jag har gråtit av trötthet och frustration, jag har hatat vad vissa har gjort emot andra. Och jag har fortsatt att kämpa. Man ska sluta när man är på topp. Svårigheten ligger i att veta när toppen är nådd. För mig är det ingen tvekan, detta år, denna fantastiska produktion som varit Kvinndomsprovet, det är den ojämförliga toppen för mig. En högre lycka kan jag inte nå i Örebrospexet. Från att ha sett mitt och Niklas synopsis utveckla sig till ett riktigt manus, från att leda produktionen hela vägen. Från att arbeta med de mest fantastiska chefer och medlemmar som spexet någonsin sett. Den gemenskapskänsla som vi haft i år, all den kärlek och ödmjukhet som vi tillsammans har haft jäntemot varandra. Det är helt otroligt, och fantastiskt underbart.

Helgen som nu var innehöll ett traditionsenligt farväl. Vi spelade vår nolleföreställning, vi hade vår nollefest. Vi hade vår Fantomen-ceremoni. Vi brände symboliska saker, och en del terapeftiska också. Vi sade farväl till året som varit, och hälsade nästa år välkommet. Nästa år, som inte innehåller mig. Nästa år, där spexet rullar vidare i den riktning som de nya vill ta det. Jag tror det är bra. Det är dags nu, dags att lämna vidare, dags att träda tillbaka.

Kanske hade jag varit mer frestad att försöka delta lite smått om jag fortfarande bott i Örebro. Om jag hade kunnat komma med på upptaktshelgen. Frestelsen är stor, för föreningen är så otroligt fantastisk. Det att komma till föreställningarna, att se allt passa ihop och klaffa, och se alla människor på vägen dit. Det är det häftigaste man kan göra. Ideell kärlek och engagemang är en oöverträffad kraft. Bara den som är med om det kan förstå. Bara den som fastnar ohjälpligt kan känna styrkan av det.

På söndagen, efter nolleföreställningen och festen, då skulle aulan rivas. Det gick fort, smidigt, och det var många som hjälpte till, rev, bar, slet, packade, plockade och städade. Det var många nog för att finnas utrymme för pauser, när arbetet ändå rullar på. Det var en fröjd att se allas hjälpsamhet, ännu en gång. Hur det hittades saker att göra, hur smidigt allt rullade på. Men samtidigt är det alltid sorgligt att se aulan återställas till tråkig föreläsningssal. Den ska inte vara det, den ska vara Örebrospexarnas andra hem, greenroom och aulan är så mycket mer än bara en plats. Det är glädjen av att tillsammans komma fram och hem.

Efter rivningen gav Erik och jag oss iväg för att rösta. Jepp, på lördagen den 18:e september spelade vi föreställning med Kata Dahlström och hennes propagerande för socialism och feminism. På söndagen den 19:e september var det valdag i Sverige. Debatterna och valutspelen och alla artiklar (i tidningar och på nätet) har haglat tätt... propaganda har blandats med mer eller mindre seriösa opinonsundersökningar. Vindarna har yrt omkring, och jag kände i mitt hjärta att högervindarna ven starkast och högljuddast. Så jag röstade ett steg till vänster från det jag brukar. Som en markering, som en förklaring. Och jag passade på att kryssa för en person jag känner. Någon med sunda åsikter, och jävlaranamma. En ung tjej med skinn på näsan. Henne kryssade jag för i både riksdag och regering. Jag hoppas hon får plats där.
I efterdyningarna efter valet så är det analys efter analys, och en massa spekulationer. Vad händer nu? I vissa tidningar basuneras ut att händer sträcks ut. Vissa artiklar förklarar omöjligheten i det ena eller det andra tillvägagångssättet. Många blickar riktas mot Miljöpartiet, som är de som står högerblocket närmast, men ändå är vänster. Om de bara... säger vissa. En stabil regering ska vara eftersträvansvärd. Är det någon på borgerliga sidan som funderar på vad det skulle kosta Miljöpartiet att svika sina väljare och sin kongress genom att gå tvärt emot vad de sa innan valet? Jag hoppas de vidhåller sin linje, att alla partier tillsammans ska diskutera en väg. Och tja... det kommer bli intressant att se hur det politiska läget i Sverige utvecklas under de närmsta fyra åren. Det har varit ett historiskt val. Året då borgerligheten fick fortsätta regera i två mandatperioder, året då Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Samma år, samma vindar. Samma opinon.

Efter helgen och alla dess känslor, där glädje och kärlek varit de dominerande. Så är sorgen nu det som lever kvar. På mer än ett sätt. Jag har förlorat mitt lilla barn, för alltid. Även om Örebrospexet lever vidare, så är Kvinndomsprovet över och förbi. Det är annorlunda nu. Andra vindar. Men vännerna jag funnit, de har jag kvar, och det är till tröst och glädje på väldigt många plan. Älskade Hasselmöss! Ärade spexarvänner och vänner av spex. Alla ni som varit med i år och under alla tidigare år. Det är kärlek, kärlek, kärlek. Minns historien, men gå frammåt. Skapa något eget och var stolta! Och var ödmjuka inför varandra. Så som i år, så och i alla år. :-D


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback