GSP

I min värld är den verklig. Och betydelsefull. Jag inser dock att det inte är så för alla andra. För "normalsvensken" är lagen något som rör några få... andra. Om man över huvud taget har hört talas om den. Men dövsverige jublar, för nu har deras rätt till deras eget språk stärkts. Det är ju helt underbart! Men... jag blir ledsen på personer som borde veta bättre. I etc kan man läsa att ordförande i riksdagens utbildningsutskott: Sofia Larsen (C) aldrig hört talas om att hörselskadade barn stängs ute från undervisningen som deras föräldrar har rätt till. Konstigt säger UH. Vi har nämligen pratat om just det här med henne. Och inte bara vi. Det är ett jättestort problem att barnen inte har rätt till teckenspråk. Och ur ett livsperspektiv... alla hörselskadade borde få lära sig teckenspråk som barn, så att kunskapen finns när den behövs. Det finns alltför många historier om människor som plötsligt tappar sin hörsel, och får leva med ofullständig kommunikation. Vilket språk ska väljas, svenskan som man inte längre hör, eller teckenspråket som man inte fullt ut behärskar? Ska människor i vårt moderna samhälle verkligen behöva ställas inför det valet, när man ändå vet att risken finns där. Det är extremt ovanligt att någon får bättre hörsel. Sämre däremot, det händer många. Och är den "dålig" redan från innan så...
Och om du inte själv är beroende av teckenspråk, så är sannolikheten allt högre att du träffar andra som är det. Känslan av att ha direkt kommunikation, utan tolk, det är så mycket lättare att kommunicera då.

Hurra för den nya språklagen, men kom igen, effekterna! Ännu finns mycket kvar att göra.



Läs även andra bloggares åsikter om lagändring, teckenspråk, Sofia Larsen, hörselskadad, språklagen