Mycket som är spännande
Jag följer en stor mängd diskussioner just nu, och mycket är faschinerande. När det gäller de saker som jag själv inte är direkt inblandad i, utan snarare följer på ett lagom avstånd kan jag bara förvånas och faschineras över folks oförmåga att kommunicera med varandra. Parallellt utspelas ett par tydliga händelseförlopp som går på tvärs mot varandra. Frågan är när de krockar, och hur många som ser smällen... det finns potential, det finns möjligheter... men det blir mycket bättre om man håller direkt kommunikation med alla inblandade. Tur att jag inte är inblandad.
När det gäller mina små och stora projekt så går det långsamt frammåt... jag jobbar på, men hinner inte riktigt med allt jag skulle vilja. Och även här ligger kommunikationen lite efter, dock inte lika mycket, och jag är mån om att alltid ha dialog med andra som påverkas av mina planer. Att se vissa saker på avstånd, småflina lite överlägset och sedan utnyttja erfarenheten i sitt eget liv... tja. Jag är som jag är. Eller som det stod på min Facebook-profil igår "Du ska vara glad att det är jag som är jag". Det kan man tolka som man vill...
I övrigt... tja... har en del kul inplanerat, men lite för många saker att tänka på samtidigt, och en enveten förkylning i halsen, som är tillräckligt stark för att göra mig trött, hängig och trög, men för svag för att man ska kunna göra något åt den. Fruktansvärt irriterande.
Planerna radas upp framför mig, och tja... det finns att göra. Det finns alltid att göra.
I helgen går grannarnas flyttlass. Den tanken kan jag greppa. Det att de inte kommer bo en våning ner är svårare... och att någon annan ska flytta in... märkligt. Nåväl, jag ska i alla fall hjälpa till att bära. Fattas bara annat.
Idag kom snön tillbaka till Örebro. Ett lätt, lätt täcke, tunnt, tunnt... men ändock det lyser upp. Det är lite balsam för min själ som saknar alla julsakerna något alldeles tokigt. Jul, jul, stålande jul... ljus över hela lägenheten. Det är inte det samma utan.
Fast jag längtar lite till vår och sommar och sånt också... balkonglådor, öppet... kryddlukt... blommor, och solsken, solsken, solsken. Ja, jag älskar ljus. Skandinav som jag är. Ljus snö, ljus sol, levande ljus... lysande.
När det gäller mina små och stora projekt så går det långsamt frammåt... jag jobbar på, men hinner inte riktigt med allt jag skulle vilja. Och även här ligger kommunikationen lite efter, dock inte lika mycket, och jag är mån om att alltid ha dialog med andra som påverkas av mina planer. Att se vissa saker på avstånd, småflina lite överlägset och sedan utnyttja erfarenheten i sitt eget liv... tja. Jag är som jag är. Eller som det stod på min Facebook-profil igår "Du ska vara glad att det är jag som är jag". Det kan man tolka som man vill...
I övrigt... tja... har en del kul inplanerat, men lite för många saker att tänka på samtidigt, och en enveten förkylning i halsen, som är tillräckligt stark för att göra mig trött, hängig och trög, men för svag för att man ska kunna göra något åt den. Fruktansvärt irriterande.
Planerna radas upp framför mig, och tja... det finns att göra. Det finns alltid att göra.
I helgen går grannarnas flyttlass. Den tanken kan jag greppa. Det att de inte kommer bo en våning ner är svårare... och att någon annan ska flytta in... märkligt. Nåväl, jag ska i alla fall hjälpa till att bära. Fattas bara annat.
Idag kom snön tillbaka till Örebro. Ett lätt, lätt täcke, tunnt, tunnt... men ändock det lyser upp. Det är lite balsam för min själ som saknar alla julsakerna något alldeles tokigt. Jul, jul, stålande jul... ljus över hela lägenheten. Det är inte det samma utan.
Fast jag längtar lite till vår och sommar och sånt också... balkonglådor, öppet... kryddlukt... blommor, och solsken, solsken, solsken. Ja, jag älskar ljus. Skandinav som jag är. Ljus snö, ljus sol, levande ljus... lysande.
Kommentarer
Trackback