Allt det där som inte syns

Det är mycket runt omkring. Alla dessa fantastiska människor som man bryr sig om. Jag blir ledsen när folk omkring mig mår dåligt. Jag lever i den lite naiva verkligheten där jag vill att alla ska må bra. Jag vet ju rent intellektuellt att det inte kan vara så, men med känslorna är det annorlunda. Det skär sakt in i hjärtat när jag vet att någon inte mår bra, inte är nöjd med sig själv eller sitt liv. Och jag vill så gärna göra något. Göra skillnad, men jag vet inte hur. Jag försöker finnas där, jag försöker vara öppen... men det känns inte tillräckligt. Jag antar att jag skulle kunna vara mera påträngande, men jag har svårt för det. Jag har kanske allt för mycket respekt för personlig integritet. Eller så är det för att jag själv bara vill stänga in mig och vara ensam när jag mår dåligt. Och så komma ut efteråt. Jag är inte typen som gråter ut i någons armar, jag är typen som gömmer mig i ett mörkt hörn där ingen kan se mig. Jag antar att det är bra att känna sig själv, men det sägs ju att "som man känner sig själv känner man andra", och jag vet att alla inte fungerar som jag. Jag vet att det finns massor av människor som behöver en famn att gråta ut i. Jag vill bara ha sagt att jag bryr mig, jag försöker visa det på vad sätt jag kan, och jag finns här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback