Jag svepte runt lite på olika bloggar, lite sådär, slumpvis


 Och då hittade jag lite av varje. Dels en del om mobbing och sånt, folk som attackerar vilt främmande människor utan anledning. Då känns det rätt skönt att de flesta som läser här är sådana jag känner.

 Och så svepte jag förbi en tjejs blogg. Inlägget bara skrek ätstörning. Så jag gick till presentationen. Hon beskrev sig själv som överpresterande och att hon törstar efter uppmärksamhet.

 Jag tycker det är sorgligt att det finns så många kvinnor som mår dåligt. Som inte riktigt kan hantera sig själva. Det är klart att jag inte är perfekt själv, långt ifrån. Men jag äter i alla fall, och blir det för mycket så lägger jag ner något. Och jag är bra på att gråta ut. Ibland, när jag känner att jag behöver det... jag vet precis hur jag ska göra. Det är så skönt. Och jag vet alltid, alltid, alltid att jag har min familj. Som älskar mig vad jag än gör och vad som än händer. Det är tryggheten i mitt liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback