När väckarklockan ringer



När väckarklockan ringer slits man ur sin sömn. När väckarklockan ringer avbryts varje dröm. När väckarklockan ringer är det dags att gå upp. När väckarklockan ringer....

 Nä, inte är det roligt att bli väckt på morgonen, inte är väckarklockor roliga. Låter illa, och sliter mig ur sömnen. Jag vill ju bara få sova... men nehe då... Och inte blir det bättre av att det var jag själv som ställde klockan. Kvart över sex är egentligen inte så okristligt tidigt. Jag gick upp fem i sex nästan varje vardag i fem och ett halvt år genom högstadiet och gymnasiet. Minns inte riktigt när jag gick upp för Nossebro och Sollebrunn, men jag är övertygad om att det var senare. Tack och lov att jag inte måste hinna bussar längre.



 Mitt armbandsur går fel. Jag har länge vetat att ljusknappen inte fungerar, men det är ju inget stort problem. Men när jag skulle ställa om till normaltid nu i helgen visade det sig att det inte heller gick att byta från sekunder till timmar. Det gick helt enkelt bara att ställa om sekunderna, och ja... det håller inte riktigt när man vill flytta en hel timme.



 Fick tag i den skyldige igår förresten. Hörde steg i trappan, slet upp dörren och spände ögonen i närmsta arbetare och frågade om de varit i lägenheten. Visade sig att det var elektrikern som varit där. Så nu är jag bara sur på ÖBO för att de lämnade ut vår nyckel på det där viset. *obehagligt*



 Nä, får väl ta tag i mig själv och gå ner till campus snart. Det börjar i alla fall ljusna nu.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback