Har ni tänkt på att hösten har en alldeles särskild lukt?



     Jo, men så är det. En lukt av långsamt multnande löv och av analkande regn. För att inte tala om den sköna känslan när regnet faktiskt faller. Jag har alltid gillat hösten.

 Nackdelen är väl att det är så mörkt. Här sitter jag framför min dator, det är efter frukost, och fortfarande kolmörkt. Inte en strimma solsken. Och men solsken menar jag i det här fallet även sådana strålar som filtreras av moln. Det är också vackert.

 Som bäst är hösten så här års. Det sprider sig en höstig doft, men träden har fortfarande färg. Och svamp i skogen. Mums! Erik och jag har en massa svamp i frysen som mamma och jag plockade sist jag var hemma. Dem ska vi festa på någon dag.

 Freia är för övrigt inte alls lika besvärlig att ha med i skogen som Blixten var. Hon har fullt upp med sitt eget, och snurrar inte omkring på samma sätt. Fast jag saknar Blixten. Faktum är att jag växte upp med en lillebror och en hund. Och hunden är Blixten. 14 år hann han bli. 14 år av mitt liv bodde han i vårt hem i Gräfsnäs.  Hur mycket jag saknar honom.... det finns inga ord.

 Jo, jag har en tendens att bli lite sentimental på hösten. Vädret är liksom gjort för det. Det är gjort för ljus på bord och i fönster, för långa promenader i regnet. För svampplockning och för tankar på det som varit. Jo, hösten är rätt tid att vara senitmental.

Har ni tänkt på att det snart är jul? Nästa vecka är FN-dagen, och då är det exakt två månader kvar till julafton (och en tills jag fyller år). Jag längtar efter julen, det är så skönt att samlas hela familjen. Låter jag gammal nu? Må så vara, men de bästa jularna är i alla fall de då släkten också är med, alltså de vi firar i Norge. I år blir det svensk jul, så pappas julskinka lär uppgraderas till mat på julbordet. Mamma jobbar=svensk jul. Det finns nackdelar med att jobba i vården.

Själv hoppas jag vara klar med min uppsats till jul. Än är det inte omöjligt. Det är bara att sätta fullaste fast så jag kommer någon vart snart.

Igår var det styrelsemöte. Kunde gått sämre, kunde gått bättre. Var lite orolig innan, men ingen av mina farhågor infriades, och det var ju skönt. Lite mer tillförsikt alltså.

 Idag blir det heldag i datasal, men det tror jag att jag nämnt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback